Barkbåten

 

 

 

 

 

Hej var kan man köpa livsglädje? Letat överallt men verkar inte hitta det nånstans.

 

 

Fyfan. I somras dog jag. Jag vandrade runt i en kropp som inte levde. Eller snarare med ett inre som var tomt och begravt för länge sen, kroppen var väl det ända som fick mig att förstå att jag fortfarande var vid liv. Den pulserade i alla fall, jag förstod ju det efter ett tag. Jag vet inte vad som hände och jag vet inte heller vem jag var. Men jag gjorde en massa saker, bra och dåliga. Jag skar mig för första gången men det kändes inte som någon stor grej, jag skrattade lite och sen var det över. Jag gick hem tidigt från fester och undvek att vara på ställen jag visste det var mycket folk på. Jag började gå en massa promenader och lyssnade på podcasts för att se om det kunde hjälpa mig något, se om det på något sätt kunde få mig att känna något i det fina jag såg. Det kanske det gjorde, jag vet faktiskt inte. Jag hade försökt att gråta i flera månader ihopp om att något skulle släppa eller lätta men jag kunde inte. 4 tårar fick jag fram en gång men då fick jag sådan huvudvärk att jag inte kunne sova på kvällen. Jag var totalt tömd på känslor och de verkade inte finnas någonstans, inte i musiken, inte i naturen, inte i människorna runt mig. Jag såg allt det fina men kunde inte rå för att det inte kändes något när jag befann mig i det. Jag vaknade varje morgon av besvikelse. En besvikelse över att jag ännu en dag var tvungen att vandra runt som en levande död. Men jag vet att jag försökte väldigt hårt att för få någon förändring, jag läste böcker och försökte hitta på saker själv med en inställning som skulle få det hela att kännas kul isället för ensamt. Och det hela vände lite när jag åkte till Danmark och såg det där vackra, stora havet jag så länge hade väntat på. Jag kände någon slags efterlängtad klump i halsen, det var fint och nästan värt att leva för. Livet kändes ju fortfarande meningslöst men det kändes på något sätt lättare att försöka må bättre i en annan miljö med nya intryck. Jag fortsatte gå mina promenader runt om i lilla Skagen och jag hittade god mat och vandringsstigar, gick på massvis av konstgallerier och besökte museum. Och jag kände mig fin och stolt kommer jag ihåg. Det var det ända jag var lite nöjd med, jag var glad över att jag gjorde något och inte bara satt inne och isolerade mig. Jag funderade mycket på hur sjukt det är med tomhet, hur sjukt det är att det bara kan dö där inne sådär, att man kan känna tomhet i en tid med sol och värme och vackra vyer, med musik och med människor som är fyllda av liv. Jag tänkte även på hur sjukt det är att människan är så osynlig, man ser ingenting av en människa genom att faktiskt se på hen, ingenting.