Barkbåten

Igår, idag och en tid framöver sitter människor med tunga huvuden och tittar ut genom fönstren. Ett försök på att greppa och ta tag i en oväntad och ofattbar händelse i deras liv. En väntan på att väckas från en fruktansvärd mardröm. Ett stopp i tiden, en svacka i livet. En tid där man ifrågasätter varför vattnet fortfarande rinner i sjön, eller varför människor sitter och har trevligt på kaféer som om inget hänt. Hur kunde en son, bror, styvbror, morbror, släkting, vän, bekant och en fantastisk godhjärtad och vacker människa drastiskt försvinna ur vår levnadstid? Tiden i sorgen är dräpande, där tankar är okontrollbara. En lillasyster som blir äldre än sin bror, föräldrar som tvingas bevittna sitt kära barns död. En ung människa med hela livet framför sig som fråntagits sin chans att få uppleva och skapa en framtid.

Tiden i sorgen skapar en ensamhet i var och en. En känsla av att leva i en kropp vars hjärta är fråntaget och du brukar dina sista tillgångar. Jag ägnar min tid i sorgen på att tänka på minnen som skapats tillsammans med dig Stefan, på det du lärt mig. Det finaste är att oavsett vilket minne jag tänker på så ser jag dig le. Med dig var tiden alltid glädjefull och rolig. Du tyckte om livet, och var inte rädd. Du var framförallt en mycket stark och klok person, du gick dit du själv ville gå och stod för dina egna åsikter.

Samtidigt väcker tragiska händelser även lärdom hos oss som drabbas. Vi har kanske förstått att intet är evigt. Inte liv, inte människor. Att du plötsligt kan vakna en dag och tvingas hantera livets ofrånkomliga orättvisor. Vi påminns om att det viktigaste i livet är att visa uppskattning till människor i ens närhet, att säga det med ord och känslor före det är försent. Att leva nu och inte sen.
Under det senaste året upplevde jag att jag kom närmare dig. Jag upptäckte att vi hade mer gemensamt än jag tidigare trott. Förmodligen beror det på att jag åldrats och blivit mer vuxen. Vi samtalade om det vegetariska skafferiet, frihetskänslan i löpning och avkopplingen i att läsa böcker. Som styvbror var du världens snällaste. Du var bra på att se saker och ting från olika perspektiv och visa förståelse på ett lättsamt och tryggt vis. Du var ödmjuk och rar, alltid ärlig. Du fick en alltid att känna sig accepterad och viktig. Och det fanns inte en ända gång som du inte fick en att skratta. Du var en som alltid stod upp för andra och ville människor väl. Du var en glädjespridare och fantastisk förebild.

Du fattas oss Stefan. Våra hjärtan blir aldrig riktigt hela igen. Ikväll tänder jag ett ljus för det som släckts inom mig. Jag ska be änglarna värna om dig som du värnade om oss. Jag älskar dig min kära!