Jag drömde att jag satt fast i himlen
I natt drömde jag att jag var tvungen att gå över till den andra sidan. Men jag var höjdrädd i himlen och skrek i paniken så halsen gav upp och lämnade. Det var ett ljusblått, knutet rep som skulle leda en till tryggheten. Men kroppens alla nerver var allt annat än lugna. Repet var för kort och när jag hade kommit längst ut var träskivan man skulle över till, inte inom räckhåll. De skrek åt mig och sa ”du måste bara fortsätta knyta så kommer du nå”. Repet var avskuret och det var omöjligt att knyta en till knut. Jag drömde en panikdröm om hur det känns att inte kunna ta sig någonstans. Att känna att man sitter fast, om att vara längst ut på repet men att ändå inte nå.
